Våra föräldrar är vår största skatt och gåva.

Utan dem är vi ingenting, ingenting alls.

Dessa ord eller tankar kan aldrig summera vad våra föräldrar är.

De kan bara påminna oss

om hur mycket de har gett oss varje sekund.

Vi kan bara säga och upprepa

"Mamma, Pappa, jag älskar er.

Haloween har ju etablerats i landet. Både barn och vuxna har hakat på USAs variant av denna helg. Visst det är säkert kul att klä ut sig till något fasansfullt väsen och skrämma skiten av folk, som sedan bjuder på godis.

Jag föredrar att tillägna helgen till mina föräldrar och andra som har nått nästa dimesion.

 Bland pumpor och kranium går det att stanna upp

 och ge en tanke till de som har lämnat oss

....Wee cheeezzzzzz.....

Om man som jag har levt i olika lägenheter i städer under en längre tid i sitt liv och inte reflekterat över naturen. Då är det en spännande känsla att bo på landet och komma inpå de vilda djuren som finns i ens omgivning.

Det är ganska vanligt att stöta på djur när vovven och jag är på promenad. Kanske för att den ensamma människan är tyst när hon rör sig. Jag har stött på älg,räv, hjortar och även vildsvin, under våra promenader. Oavsett om det är dag- eller kvällstid.

Varje tillfälle ger en speciell känsla maggropen och jag försöker behålla ögonblicket så länge jag kan. Oftast upptäcker djuret mig snabbt och flyr hastigt in skog eller skyddad mark. Att djuren finns omkring vårt hem, stör mig inte.

 ...men vildsvinen skrämmer mig något.

Deras betar kan fläka upp en nyfiken hund om den kommer för nära.

Hundra meter ifrån huset är ju inte särskillt långt avstånd.

....vi ses.......

Idag är gränsen nådd. Eftersom vi bor nära naturen och Vovven är en hund av frihet, är det inte ovanligt att han ligger och busar i jord, sand, gräs och annat naturunderlag. Den friheten har han, men hygienen blir rejält drabbad efter några månader. En dusch och hundschampoo är ett måste. Är man då som vovve livrädd för detta kan det vara svårt med sin hygien.

Förberedande process är att plocka ut halva inredningen i huset och ersätta detta med handdukar på alla ytor som troligtvis kommer att bli blöta, när han stormar ut ifrån duschen. Lite hundgodis här och där,som belöning, gör processen något lättare.

Det absolut lättaste tillvägagångsättet med Vovvens dusch, upptäckte jag idag.

Mys tog hand om Vovvens hygien och jag tog hand om min blogg.

Sagt och gjort, Vovven är nyduschad och befriad ifrån naturens alla odörer. Han ligger och är väldigt blöt i pälsen....vi ses..

När jag, Mys och Vovven flyttade hit, renoverade vi inredningen efter vår smak. det handlade om att skulle bli klart innan vi flyttade in möbler i huset. Vi var nöjda med vår personliga prägel på våra olika rum då.

Nu har vi bott här ett tag och börja känna lite behov av lite make-up i inredningen. därför tänkte vi ge oss på vårt sovrum med färg och tapeter. Vi får se vart det bär hän.

Så här ser det ut i nuläget. Tanken är lite guld och vinrött på väggarna.

To be continued......vi ses......

När jag gick hem ifrån jobbet, gick jag förbi två ambulansfordon vid en trappuppgång.

Jag reflekterade över att någon eller några stackare hade råkat ut för en olycka.

Jag såg inte vad som hade hänt, men jag tänkte att här är det en eller flera som är skadade, lidande eller kanske rentutav döende. Ambulanspersonal var på plats, de hade säkert bra koll på situationen, så min hjälp behövs ej. Jag gick vidare.

Vad jag mer hann iakta, var att c:a 20-tal människor bara stod stilla och betraktade nyfiket någon eller någras olyckliga tragik.

Det är en absurd känsla, att många människor inte har känslan att vad de ser är kanske en skadad människas smärta och lidande. Det är ju inte en action-rulle baserat på ett manus.

Har dessa människor inte mer händelser i sitt liv än att de måste gotta sig i att se så mycket som möjligt av den hemska situation som uppspelas framför dem. Hur reagerar dessa nyfikna om de skulle känna igen den skadade eller den döende. Tänk om det är en vän, kollega eller en syster som ligger där. Det är oftast allvarligt om ambulansen är på plats.

Om någon i min omgivning råkar ut för en olycka och behöver ambulanshjälp. Då vill jag givetvis veta det oavsett hur tragiskt läget är. Men jag vill få informationen via sjukvården och inte via någon nyfiken som stod och spanade lystet när det hade hänt.

....Vi ses...

 Jag är riktigt förbannad på min dator som har kladdat hela denna eftermiddag. Jag har försökt att ladda ner bilder, som är viktiga för mig, ifrån en cd-platta.

Det började med att hela datorn kändes havererad och svarade inte på kommandon. Jag fick starta om datorn flera gånger innan jag överhuvudtaget kunde starta igång ett virus program.

I två timmar får den gå och plöja igenom alla mina filer, innan jag kunde göra det jag skulle göra. Men även bilderna tog lång tid att ladda ner. När jag sedan tror att allt är klart, har jag ingen åtkomst på bilderna.

Fem timmar av min ledighet till ingen nytta. Jag lade ner projektet. men är fortfarande förbannad åt problemet.

Visst ett katastrofalt ilandsproblem som inte påverkar någon i Afrika. Men jag är sur eftersom det var bilder ifrån Mys och min Afrikaresa. När ilskan har lagt sig och datorn är läkt återkommer jag om vårt Afrika.

...globalt sett ett ytligt problem ...vi ses..

Så här vacker kan en höstdag se ut på landet

och så här mörkt är det i glesbygden

klockan 17.00 vintertid.

En ganska deprimerande syn i några månader framåt.

....ett djupt mörker...vi ses..