Oraklet hade redan som barn, fått en gåva. Men hon kunde inte förstå den förrän hon växte upp till en vuxen kvinna. Hon kunde se och uppleva saker ifrån framtiden. Hon mötte okända människor och kunde se om de var t.ex gravida. Dagen efter kunde den okände få reda på ett positivt graviditetstest som vekligen talade om att människan var gravid. Andra kunde få besked om att de inte skulle oroa sig och deras problem löste sig. Hon valde att bli en omsorgsfull människa, hjälpte andra med deras problem, men glömde bort sig själv.

Oraklet förstod att hon själv behövde kärlek för att kunna hjälpa andra på ett kärleksfullt sätt. Hon behövde en man att älska och att bli älskad av. I ett fjärran land, fann hon en fager yngling som lockade henne med kärlek. Han sa de vackraste orden och att hon var hans för evigt. Oraklet som saknade kärlek, förblindades av hans vackra ord och hans sköna yttre, men ynglingen ville bara ha ett barn ifrån henne och ville inte leva efter hennes vilkor.

   Profeten hade växt upp i samma stad. Han åkte norrut i sin ungdoms tid, för att söka inre visdom. Hans själ var förtvivlad och sargad, han behövde frid i sinnet. I många år bodde han i naturen. Djur och växter i hans närhet, gav honom inre frid. Visdomen lärde han sig från en högre makt. I många år studerade han den högre maktens kunskap, för att kunna förmedla sin lärda visdom till folket. Han var tacksam över den vishet och kunskap han var tilldelad, men kunde även känna det som ett ok över hans belastade axlar. Han ville leva som en vanlig man i harmoni med människor och djur. Han valde att bli en omsorgsfull människa, hjälpte andra med deras problem, men glömde bort sig själv.

Profeten fick en vision om att han var förberedd på att lämna naturen i norr och påbörja sitt liv som en vanlig man. Resans väg gick söderut, till staden där Oraklet bor.

   Delfinernas Budbärare var en vis och erfaren man som hade levt med indianer, simmat bland hajarna, lekt med krokodiler, rest jorden runt och var vän med många av världens olika folkslag. Han förmedlade delfinernas budskap om fred och samklang med människor på jorden. Han såg att godheten oftast vann över ondskan. Det var en man som alltid gick sin egen väg. Det var inte hans hjärta, hans själ eller ens hans fötter som styrde dennes väg. Det var alltid hans inre känsla som drev honom framåt. Han valde att bli en omsorgsfull människa, hjälpte andra med deras problem, men glömdes bort av dem.

Budbäraren och hans käresta var på en plats där de försökte rädda alla de delfiner som var hotade av onda människor. Budbärarens käresta var en omsorgsfull och varm kvinna. Hon värnade om alla människor och djur, som var utsatta för förtryck eller elakheter.

Oraklet var också där för att göra en insats för de arma djuren. Andra goda människor gjorde också sitt bästa för att rädda delfinerna. Tillsammans var de alla starka, och denna gång hade delfinerna verkligen människorna på sin sida. Denna kväll kom Profeten på sin springare. Det var första gången han var där och det var första gången han mötte Oraklet.

 Budbäraren som alltid följde sin känsla, sa till Profeten och Oraklet att de var ämnade åt varandra trots att de inte riktigt hade förstått det än. Profeten tvivlade, medan Oraklet som ändå kunde blicka in en bit i framtiden, kände något magiskt i luften. Deras själar sammanfogades och dess kväll var som ett sprudlande konfetti i alla dess färger. De gav varandra löften om att återförenas.

Till sist hann kärleken ifatt Profeten och Oraklet. Av sten och trä byggde de sitt hem. Alla de de djur som hade följt deras väg, levde i harmoni med varandra. Och vad jag vet är, att än i dag lyser solen över deras hus i den vackra kyrkbyn.

Men hur gick det då för de hotade delfinerna. Varje dag är ett hot mot deras överlevnad. Men varje dag som den goda människan kämpar för delfinerna, är en seger för dess överlevnad och existens.....och då var sagan all...vi ses...

Jag är ledsen och förtvivlad.

Vovven, min bästa fyrbenta vän, är krasslig. I förgår  upptäcktes droppande blod ifrån Vovvens penis. Blod i urinet låter ganska farligt och otäckt, tycker jag.

Efter två timmars tid och några tusenlappar fattigare, fick jag beskedet ifrån veterenären på djursjukhuset.

Vovven hade UVI och en förstorad prostata. Det är tydligen inget ovanligt för äldre hundar. Det positiva är att på hundar är det mycket ovanligt att det skulle vara en cancerform. Det negativa är att troligtvis behöver Vovven hormonbehandling för att få ner förstoringen på prostatan och att problemet kan återkomma p.g.a hans ålder. Hormonbehandlingen är en kemisk kastrering. 

Vovvens  diagnos kan även skapa problem för Vovvens naturliga behov, just för att prostatan kan trycka på ändtarm och urinrör. En ultraljudsundersökning krävs för att fastställa hur svullnaden ser ut och hur behandlingen ska fortsätta. Detta sker inte förrän på måndag.

UVI behandlas med antibiotica och det enda problemet är att få i honom tabletterna. Tydligen luktar de väldigt illa för en hundnos. Vovven sållar bort dem ifrån väldoftande leverpastejklumpar och andra delikatesser.

I övrigt tyckte veterenären att Vovven hade friska tänder,vackert glansig päls och ett starkt hjärta. Det var en mycket pigg och lekfull gamling, tyckte hon.

Jag hoppas verkligen att min vän får vara med mig några år till, utan att förvärras av svåra ålderskomplikationer.

..Det är med ledsnad vi ses.. 

Jag var på en musikgala som har skapats för att

belysa oacceptabel slakt på delfiner  i Japan. Bra

musik uppträdande, med en variation av olika band. 

Men framför allt var det många intressanta människor

som besökte galan. En del var kompisar från förr. Det

blev en hel del mingel och spännande samtal. Att träffa

människor som på något vis har funnits omkring en i

perioder av ens liv, kan vara som att tiden har stått stilla.

Eller att tiden har utvecklat människorna åt helt skilda

vägar, och det tycker jag är oftast den vanliga varianten.

Livet har skapat olika livssyner som skiljer sig ifrån hur

individen upplevdes förr och nu. Det är inte alltid samma

umgängeskänsla som uppstår vid en spontan återträff.

Jag kände så i minglandet med en en del. Samtalsämnen

tunnades ut p.g.a livets olika utveckling hos var och en.

Men det fanns även de som bara är lätta att återfinna

vänskapen med, trots att det har många år mellan.

Mike Trike är en sådan gammal kompis som jag inte har

mött på 20 år, men som jag gärna bjuder in i min vardag.

Han dök upp ur tomma intet på sin trike.

Det var kul och spännande att mötas igen och

det blir säkert fler spännande möten i sommar.

..vi ses.. 

Inför Melodifesivalen.

Jag har ingen aning vem som vinner,

eller vilka låtar som är med i ikväll.

Men det är alltid kul att umgås över en ostbricka.

..vi ses..

I kväll är det Melodifestival och vi får besök.

Snusan är en av de som ger glädje av att komma.

..vi ses..

I lördags var det fest. Svärmor hade fyllt år och vi var gäster i vårt eget hem. Förutom svärmor, var resten av Mys familj oxå här. Hennes bror har en ny relation och det var första gången vi träffade henne och hennes barn. Det är alltid roligt att träffa nytt folk. Totalt var vi fem vuxna, fyra ungdomar och två mindre barn.

Det blev smörgåstårta, lite vin, trevligt prat och en del skratt. Stämningen var skön. Vi fortsatte med att dela upp oss i lag och spelade Jeopardy.

Melodifestivalen fanns på TVn, någonstans i bakgrunden, men jag tror inte att någon uppfattade de olika tävlingsbidragen, eller vilka som gick vidare. Inte jag iallafall.

När det var dax för kaffe och kaka var barnen och Vovven igång. De lekte och stojade, tills de var övertrötta. Vovven somnade på sin dyna. Föräldrarna började inse att det var dax att åka hem och natta småttingarna.

Alla var nöjda och gästerna packade ihop sina pinaler och begav sig 

hemåt, utom draken som var kvar, och då syftar jag inte på något annat än denna.

Hoppas lill-grabben kunde sova gott, trots förlusten av sin leksak.

Det var iallafall en socialt trevlig kväll.

..vi ses..

Vår avlidne medarbetare begravdes idag.

Kyrkan var fylld av sörjande familj, vänner och kolleger.

Hela altaret upptogs av alla vackra blomsterarrangemang.

Och mitt i detta hav av blommor stod kistan klädd i

Nya zeelands nationalflagga. Hennes ursprungsland.

Begravningsceremonin hölls på svenska och engelska.

Den inleddes med J.S.Bachs "Air", på orgel och fortsatte

med Beatles låt "Let it be", som framfördes med solosång.

Tårarna rann nedför min kind när psalm 181 sjöngs på

engelska och svenska samtidigt, det var så sorgset och fint.

Många vackra ord sades av släkt och närmsta vänner.

Allt avslutades med att kistan bars ut till tonerna

ifrån en maorisk melodi (Po karekare ana).

Det var en mycket vacker och tårögd ceremoni.

Haere ra Lorraine. Ka kite ano.

Rest in peace

En minnesstund hölls och arbetsplatsen omfamnades

av sorg. Vi minns en medarbetare som lämnade livet.

Vi tänker på hennes familj och hur lätt livet kan försvinna.

Stämningen ligger tung, fylld av sorg, över dagens arbete.