I helgen var det en festival i Malmö. Möllevångsfestivalen.

På Möllevångsområdet bor många konstnärer, musiker och

politiskt aktiva i Malmös mest mångkulturella centrum. Här

utspelades en festival av folket - för folket. Gator och torg var

 avspärrade för motortrafik och fyllda med marknadsstånd,

exotiska matställen och musikscener. Människor hade ställt

ut gamla soffor och fåtöljer på trottoarerna, där du lätt kunde

sitta och softa en stund eller lyssna på spännande uppträdande. 

Det var fest på gator, torg och närliggande parker. Det var en 

skön och härlig stämning bland alla dessa nationaliteter som

dansade på trottoaren och på gatan, eller de som glatt deltog på

annat vis för att uppnå  en glädjande festivalyra. Riktigt lyckat.

Synd att årets festival troligtvis är den sista Möllevångsfestivalen.

Malmö kommun prioriterar inte festivalens kulturutbud och därför

satsar inte kommunen heller något ekonomiskt för att behålla

festivalen. Kultur som det vanliga folket inte förstår, har däremot

prioritet. Jag ser hellre en glädjefylld folkfest i en stadsdel, än att gå

på en konsthall och titta på lemlästade kroppsdelar eller provrör

med aids-smittat blod, som någon känd och skolad konstnär

ställer ut för att visa den kulturella samtiden i samhället.

..vi ses..

Jag och Mys har haft semester tillsammans, sedan midsommar. Det

har varit många sköna dagar med ett behagligt väder. Vi har besökt

en del marknader och en del festivaler. Vi har kunnat njuta vid vår

pool  tillsammans med härliga vänner eller för oss själva. Vi har

campat eller legat vid någon mysig strand. Några grillningar har vi

också hunnit med. Kort sagt så har vår semester varit toppen.

Sista semesterveckan är påbörjad, vardag och arbetet börjar på

måndag. Då gäller det att vakna till en skränig väckaklocka, tidigt

 i ottan. Det gäller att acceptera att varje vardag är låst av arbetstid.

Det gäller att anpassa sig till att friheten är begränsad och att roliga,

 spontana händelser och upplevelser inte kan existera lika fritt i

 vardagstrallen. Det gäller att inse att det tar elva månader till den

totala friheten återkommer, och att de små händelerna ändå är en

givande väntan till nästa semester. Det gäller att inse att sommaren

inte är lika skön, när man svettas av fysiskt arbete i värmen och ett

svalkande dopp i poolen kan du bara drömma om.

Men semestern är inte slut än, lite mer upplevelser finns kvar och det

gäller att skapa kvalitet även i vardagen. Alla perioder och faser i ens

liv innehåller livskvalitet. Det gäller bara att hitta den i nutiden och

inte enbart minnas den härliga tid som varit senare i ens liv.

Ändra dina tankar och du ändrar din värld.

..vi ses..

Annika Banfield

Den vita buffelkvinnans folk

En resa in i Lakotaindianernas värld

Sommaren 2006 reser Annika Banfield tillsammans med filmaren

Folke Johansson till USA för att göra en dokumentär om indianernas

kamp för att bevara sina andliga traditioner. Inspelningen för henne

rätt in i kärnan av de traditionella Lakotaindianerna (Sioux), ända

fram till deras andliga ledare, Chief Arvol Looking Horse - 19:e

generationens innehavare av Den Vita buffelkalvens Pipa. Mötet blir

omvälvande av många orsaker.

Boken är skriven under ett år, från den första filmidén till

inspelningens slut. Läsarna får uppleva möten med medicinmän och

"warriors" med ättlingar till Sitting Bull och Crazy Horse. Tack vare

Arvol Looking Horse öppnas omöjliga dörrar och filmteamet hamnar

i en facinerande värld av medicinfolk som kämpar för kulturens

överlevnad. Boken skildrar en månad av spännande äventyr i South

Dakota, kantade av glädjeämnen, överraskningar och lärdomar.Här

finns massor av information om Lakotas unika sätt att leva, från

ceremonier till vardagliga bestyr. Men boken ger också en spännande

inblick bakom kulisserna av en filminspelning.

 All vinst från boken går till produktionen av dokumentfilmen

"Spirits for Sale". Boken kostar 200 kr. och kan köpas genom

www.freespiritsofsweden.se

Jag vet inte om vi räddade jorden på Heal The World Festival.

Men det var en intressant och spännande festival med många

roliga inslag. Många nya vänner har jag fått med volontärer,

hantverkare, konstnärer och artister. Många unika människor

sökte sig till denna natursköna plats. Vädret svek inte heller.

Men jag tror att detta lilla inslag i världshistorien ändå var

viktigt för att på sikt påverka och förändra Jordens krasslighet.

Jag tror att många av festivalens besökare har bra tankar om

en sund värld i en sund framtid. Möts dessa människor i en

positiv miljö, skapar det också en positiv syn på att bevara

en värld på ett positivt sätt. Moder Jord behöver vår hjälp.

Dessa kraftfulla män kommer ifrån fyra olika kontinenter.

De möts fredligt i Höör och alla värnar om sitt ursprung,

människors och djurs välmående i en sund och bevarad natur.

Om ni missade Heal The World Festival i år, planera in den till

nästa sommar. Festivalen är värd ett besök tycker jag...vi ses..

Tänk vad facinerande det är att gå på marknad.

Varje sommar förekommer det många marknader i hela Skåne.

Det är samma marknadshandlare som åker till de olika

marknaderna och det är samma sortiment som följer med.

Ibland kan man även se samma varor i ett tiotal olika stånd

på en och samma marknad.

Ändå besöks dessa marknader av tusentals människor.

Många vill synas på marknaden, många vill känna sig unika

när de går runt i den nyinköpta t-shirten med texten

EN ÄKTA SKÅNING eller ÖL BYGGDE DENNAVACKRA KROPP. 

Det är en av de marknadsvaror som du kan se i flera stånd

under din rundfärd bland onödiga prylar och annat krafs.

Det är trångt och du springer på folk eller blir tampad på tårna.

Om du frågar någon vad de har köpt på marknaden, får du

svaret 20 strumpor för en hundring och lite marknadsgodis. Är

det skamligt att gilla detta folknöje eller marknadens krafsutbud.

För det finns faktiskt en del bra produkter till salu inom

marknadsområdet. Jag gillade dessa lyktor.

Dessutom är det kul att titta på alla dessa olika människor

som dras till sommarmarknaderna ..vi ses..

Nutida midsommarfirande i Sverige 

I Sverige är det vanligaste firandet av midsommar knutet till dans kring en midsommarstång – en lövad och blomprydd stång eller påle, antingen i form av ett kors med kransar hängande från tvärslån eller en eller flera större kransar som hänger i band och omsluter pålen.

Man bildar ringar och dansar kring stången, medan man sjunger de kända lekvisorna. Midsommarstången kom troligen till Sverige från tyskland på 1300- eller 1400-talet. Den kallas även majstång, av vissa ansett stamma från det åldriga ordet maja som betyder löva. Andra anser att namnet kommer av tyskans Maibaum.

Att ha en blomsterkrans i håret är vanligt under midsommar, främst bland barn och kvinnor, men även bland män. Man kan binda dem med björkris eller ståltråd som bas och därvid tillfoga blad och blommor.

Knutet till midsommar finns också en stark tradition av alkoholkonsumtion i samband med firandet, vilket gör midsommarhelgen till en av de tidpunkter på året då mest fylleri och bråk inträffar.

Det myckna resandet omkring helgen, då också många påbörjar sin semester, gör dessutom helgen till en av de mest trafikskadedrabbade.

Vid midsommar är det i Sverige vanligt att äta matjesill, 

gräddfil, gräslök och färskpotatis samt jordgubbar till efterrätt. Midsommar förknippas i hög grad med just färskpotatisen, som gärna serveras med dill.

Inlagd sill har sedan länge tillhört vardagsmaten. Dock är traditionen med färskpotatis tillsammans med sillen relativt ung och skapades i storstäderna på 1920-talet. Förr sågs det som slöseri att äta potatis som ännu inte vuxit färdigt (i Nordsverige hinner dessutom inte potatisen växa så tidigt som till midsommar).

Många dricker snaps till maten. Det dricks också mycket 

öl och andra alkoholhaltiga drycker under helgen. Numer dricker svenskarna även olika viner för att förhöja midsommarupplevelesen. Företrädesvis viner från Australien och Frankrike.

Sammanfattningsvis handlar midsommarhelgen om att

barn tvingas förnedras med att hoppa som grodor runt

en blomsterklädd flaggstång med en slaktad cykel i topp.

De barn som inte vill fönedras, dras uti dansen av nitiska föräldrar, för ingen ska komma undan förnedringen.

Utöver denna förnedring torteras barnen med att behöva

bära geting och insektsfyllda blomster på sitt huvud.

De barnlediga eller barnlösa vuxna föredrar att campa någonstans där det finns mycket öl och sprit, där både spyan och smockan hänger i luften, där man har chans att få åka polisbil.

De mer seriösa firarna kräver S.O.S (sill och snaps) om de får byta ut sillen mot köttbullar och sjölja ner dem med väldigt många snapsar (för snapsen hör till firandet).

Det är viktigt med våra traditioner....vi ses..

Nu är det sommar och det innebär att det finns festivaler överallt. Det är inte så att alla dessa är intressanta. En del handlar bara om att man ska sitta i ett öltält och bli råfull. Det tilltalar inte mig direkt. Det är lite roligare att besöka festivaler med något ev. budskap eller tema. Givetvis ska det alltid finnas bra musik på de intressanta festivalerna.

Men hur ska man hitta alla dessa festivaler, sommaren är ju kort. Visst kan man googla eller få viktiga och bra tips ifrån vänkretsen, men jag följer nog min inre känsla och tittar efter vägskyltar med festivalnamn.

Heal The World Festival, 3 juli på Frostavallen är ett evenemang som är inprickad i almanackan. En festival där människan, djuren och naturen är i samklang med varandra och förståelsen att värna om den glob som kallas Jorden. På denna festival finns det konstnärer, hantverkare, människo- och djurrättsorganisationer,olika

musiker och ursprungsfolk som bidrar till att det kan vara intressant att besöka denna annorlunda festival. Så pricka in den i din festivalalmanacka.

...vi ses..

Jag såg en film på TVn igår. Den var några år gammal och inte den bästa jag sett.

http://www.youtube.com/v/Cs56_GqTyIQ&hl=sv_SE&fs=1&"></param><param  "http://www.youtube.com/v/Cs56_GqTyIQ&hl=sv_SE&fs=1

Den handlade om klimatförändringar och att en tredjedel av jordens yta väldigt snabbt förvandlades till istidsmiljö. The day after tomorrow heter filmen.

Filmen tog slut och det var dax för Vovvens sista kvällsrunda. Ovädret utanför bestod av kraftigt regnande kombinerat av stormiga vindar. Det liknade avsnitt ur filmen. Det gav en viss eftertanke om 2010 års väder är en tillfällighet, eller om vädret är påverkat av alla jordens föroeningar. Klimaten är klart det sämsta som jag har upplevt på väldigt lång tid. Jag kan inte minnas att det har varit så kallt i mitten på juni.

Jag är ändå så optimistisk att jag tror att världen kan läka, men jag tror inte att vår glob självläker. All världens befolkning måste nog aktivt agera för att hindra och begränsa all världens utsläpp. Var och en som kan göra något positivt för att stoppa föroeningar, är en hjälp för jordens välbefinnande. Det går inte bara genom att vänta på att någon politisk ledare med maktinflytande bestämmer sig för att det är värt att satsa på jordens räddning. Det är helt och hållet upp till varje individ att inse detta. Om vi vill att jorden ska kunna bestå som en  plats där  mänskligheten kan leva får vi kämpa för det.

 ..vi ses..