Mr. M. är en kille som har levt ett hårt liv, med droger och skit.

För några år sedan valde han att ta hand om sig själv och sitt liv.

Han slutade med droger och försökte anpassa sig till ett "svenne-liv". Vilket inte är helt smärtfritt och okomplicerat.

Men med stöd ifrån sin familj och omgivning, gick han framåt med en dag i taget. Och idag kan väl hans liv betraktas som något "svenne-liknande".

Han gick arbetslös utan någon avancerad utbildning. Som de flesta säkert vet, så ger det bara "skit-jobb". Men idag har han utvecklat sitt intresse och nyligen startat en egen verksamhet med att öppna en affär. Stark jobbat Mr.M

Mr. M. och hans familj är värd en Amaryliss och

din omtanke, för att de har kämpat sig framåt.

..vi ses..

När jag gick hem ifrån jobbet, gick jag förbi två ambulansfordon vid en trappuppgång.

Jag reflekterade över att någon eller några stackare hade råkat ut för en olycka.

Jag såg inte vad som hade hänt, men jag tänkte att här är det en eller flera som är skadade, lidande eller kanske rentutav döende. Ambulanspersonal var på plats, de hade säkert bra koll på situationen, så min hjälp behövs ej. Jag gick vidare.

Vad jag mer hann iakta, var att c:a 20-tal människor bara stod stilla och betraktade nyfiket någon eller någras olyckliga tragik.

Det är en absurd känsla, att många människor inte har känslan att vad de ser är kanske en skadad människas smärta och lidande. Det är ju inte en action-rulle baserat på ett manus.

Har dessa människor inte mer händelser i sitt liv än att de måste gotta sig i att se så mycket som möjligt av den hemska situation som uppspelas framför dem. Hur reagerar dessa nyfikna om de skulle känna igen den skadade eller den döende. Tänk om det är en vän, kollega eller en syster som ligger där. Det är oftast allvarligt om ambulansen är på plats.

Om någon i min omgivning råkar ut för en olycka och behöver ambulanshjälp. Då vill jag givetvis veta det oavsett hur tragiskt läget är. Men jag vill få informationen via sjukvården och inte via någon nyfiken som stod och spanade lystet när det hade hänt.

....Vi ses...

Självklart vill jag att alla kvinnor ska få bevara sina bröst och inte behöva stympa dem för att häva en sjukdom. Det gör att jag stödjer Rosa bandet-insamlingen. Samtidigt vet jag inte om cancerforskningen är baserad på tester av djur. Något som jag tar avstånd till helt och hållet. Jag vet att jämbördiga resultat kan visas genom att testa på cellodlingar. jag vet oxå att flertalet sponsorer kräver djurtestresultat för att det är etablerat i forskning, kanske för att de inte känner till cellodlingstester.

Jag startar djupt och tar mig till ytan.  Vi ses ....