Det händer att det blir tillökning i familjer p.g.a spontan eller planerad graviditet. Någon får ett barn, någon får ett syskon. Ibland önskad, ibland inte. Men det handlar inte om den typ av tillökning i detta inlägg.

Snarare handlar det om ett förvildat, svälthungrigt och fruset djur som levt i kylan, tills den fann vår lada och kröp in. Det var en katt som sökte värme, social närhet och trygghet i vinterkylan. Någon har förlorat sin katt ofrivilligt eller medvetet dumpat honom i närheten av en gård i en landsbygdslänga. Kanske i tron att där får katten det bra eller enbart för att  själv bli av med detta  ansvar. 

Vi känner inte att vi ska ta ansvar för att någon annan inte kan eller vill. Det är inte självklart att vår lada blir en frizon för dumpade katter. Det är inte självklart att vi betalar mat, kastrering och övriga veterinärsbesök för dumpade katter. Det är inte självklart att vi ska tvingas avliva andras katter, för att vi inte har en möjlighet att behålla dem.

Katten bor kvar i vår lada och med Mys omsorg mår han ändå ganska bra. Han har mat, värme och social närhet. Han har även hittat en kompis i Vovven.

Men det är inte för evigt, någon äger denna katt. I ortens alla brevlådor har vi lagt lappar om var katten befinner sig någonstans. En annons är insatt hos Katt Kommando Syd på upphittade katter. För vi hoppas ändå lite optimistiskt, att det finns ett hem för den arme hemlöse stackaren.

Tillsvidare är det jag, Mys, Vovven och vår gäst Kisen som bor på gården. Vår gäst är välkommen hos oss, men Kisen behöver sitt egna hem.

..vi ses..