Eftersom Mys och jag har olika arbetstider, är det oftast inga problem med Vovvens behov av att inte behöva vara ensam under hela dagen medan vi jobbar.

Fem timmar fixar han utan att behöva gå med benen i kors eller att han behöver knipa ihop. Men ibland strular det till sig så att planeringen inte funkar. Då krävs nya lösningar.

Därför besökte Vovven mitt jobb i eftermiddags. Det var väl nästan som ett studie-besök eller en praktikdag.

Vovven fick gå runt och titta, men inte göra något. Han gick runt och nosade på mina medarbetare. Och när han tröttnade på det, gick han och lade sig vid mina fötter.

Jag tror att han upplevde mitt jobb som väldigt tråkig, men att människorna var snälla och gav sig tid att klappa honom.

Och jag tror faktisk inte att han vill följa med i morgon.

..vi ses..

I dag fyller Vovven 11 år (84 hundår).

Hans dag firar vi med leversnittar till frukost

(åt vovven) och så får han en ny boll att busa med.

När jag, Mys & Vovven är klara med lite vardagsysslor,kör vi iväg med

bilen på utfärd. Det ger Vovven en möjlighet att nosa på nya platser.

     I en skön lantlig miljö, tar vi en 5 km lång promenad och Vovven har alla möjligheter att fritt nosa omkring bland outforskade dofter, bland skog och ängar.

      Självklart tog vi det lugnt på vår runda. Och det fanns även tid för

kel och klappning. Vi avslutade promenaden med lite fika i bilen.

Det blev en bulle till Vovven och kaffe med wienerbröd till oss.

Nu är Vovven trött och slappar vid mattes fötter, men jag tror att

han har fått ut lite mer av sin födelsedag, än vad vardagen erbjuder.

..vi ses.

Självklart tänker jag på Mys den 14:e februari.

Det är ju Alla Hjärtans Dag och den dagen

är given till den person som man älskar.

Men det finns även en mysig vän som fyller år denna dag.

Han har varit med oss som en trogen följeslagare ett tag

och fyller 11 år på Valentines dag.

Grattis Vovven. Hoppas du får vara med oss länge.

..vi ses..

Idag är det vargens dag.

Mys hittade denna vackra hyllning på Yuotube.

http://www.youtube.com/watch?v=cq_VeUMtyzU

Wolf song by Celtic Woman.

..vi ses..

En gång i veckan besöker Mys och Vovven en äldre dam.

Damen är en äldre änka som inte har något socialt liv.

Mys hjälper henne med praktiska vardagsting och att

den äldre kvinnan får en chans att möta någon annan än hemtjänstens personal. Mys gör en beundransvärd insats.

Damen som är gammal och ensam blir oftast nedstämd av

sin situation, utan vänner i livet och med en skröplig kropp.

Hon kommer ingen vart utan Mys hjälp.

Eftersom damen alltid har varit djurvän, lyser hon upp

när Vovven är med i besöket. Vovven har en terapeutisk

positiv inverkan på hennes sinnesstämning och hennes

dag blir värd att leva. Men det tar energi ifrån Vovven.

Här förbereder Vovven sig inför det terapeutiska mötet.

Det gäller att vara pigg och utvilad, om man ska göra

bra ifrån sig. Då kanske man får en leverpastejmacka

som belöning.

..vi ses..

Igår kväll kom Snusan på besök.

Vi och Vovven tog en promenad i mörkret.

 Ifrån skogen hördes det mäktiga vrölanden. Jag tror

minsann att Snusan blev rädd, för det var väldigt

svårt att övertyga henne att det enbart var

brunstiga hjortar som rörde sig i naturen.

..vi ses..

 Vi tittade ut över ängarna, jag och Vovven.

Vi är själva idag och bilen är på reperation.

Det gör tillvaron  lite begränsad och lite isolerad.

Efter några telefonsamtal var det inget som

behövdes göras ute på landet och vi var sysslolösa.

Både jag och Vovven behövde miljöombyte. Eftersom Vovven

är en hund som lätt anpassar sig efter situationen, tog vi

helt enkelt bussen till stan, för att få lite nya intryck och

att Vovven kunde vädra och nosa dofter ifrån andra hundar.

Det var bara att gå till busshållplatsen och vänta.

Bussen kom och vi kom till stan.

Transporten är inga problem för Vovven. Han sätter sig på sin 

plats och tittar ut genom fönstret, som vilken annan resenär.

Vi kikade lite på stan och Vovven nosade bland dofter.

Jag tog en kopp kaffe och vi delade på en kanelbulle.

Vi var nöjda med stadsbesöket och tog bussen hem.

Vardagsnöjen behöver inte alltid vara så stora, utan även

de små nöjena kan göra intryck på hund och människa.

..vi ses..

Det är lite otäckt när man går ut en runda med Vovven.

Det är mörkt och naturen ligger nära. Och i området finns det vildsvin. Innan idag, när det började bli skymning, såg jag själv tre stycken vuxna vildsvin c:a femtio meter ifrån mig.

Om jag då är ute i mörkret och hör ett gevärsskott på nära håll, då är det riktigt otäckt. En skjutglad tjuvjägare vill jag inte stöta på i mörkret. Rundan blev inte så lång som Vovven hade förväntat sig. Snarare tog vi oss hem så fort vi kunde.

När jag kommer till gården, ser jag ett blått sken ifrån en ficklampa som sveper runt över grannens åker. Jag pratar om femtio meter ifrån vårt hem. Jägaren letar troligtvis efter ett fällt vildsvin. Men hur tolkas mina och Vovvens siluetter av jägaren i mörkret. Är vi ett lätt byte eller går det att urskilja att det är en människa och en hund.

Eftersom jag vet att grannen inte har anlitat någon vildsvinsjägare just nu, förmodar jag att det var en tjuvskytt. Och jag som trodde att det inte händer något på landsbygden.

Men här är rena rama vilda västern.

..vi ses i skottlinjen..