En hyllning till de vargar som överlever licensjakten.

http://www.youtube.com/watch?v=PobWszJOQh4

Oliver Shanti & Friends : You can hear them dancing.

..vi hörs..

Det har varit en tuff dag för Vovven. Han och husse var på promenad. Och helt oförberett blev de anfallna av en herrelös hund. Denna hund kom bakifrån och upptäcktes c:a en meter ifrån oss. Då var den redan i anfallande position. Vovven och hunden rök ihop, bet och nafsade i varandras pälsar. Jag fick kasta mig på hunden och brotta ner den, samtidigt fick jag försöka hålla undan Vovven.

Ingen hundägare fanns i närheten, men jag lyckades hålla isär dem tills en granne kom och fick tag på hunden.

Det är en han-hund som är känd för att vara opålitlig och att dess ägare inte har förmågan att kunna styra sin hund.

Idag hade den rymt hemifrån i sökadet efter en löp-tik.

Vovven kom undan med några skråmor och den blotta förskräckelsen som händelsen gav.

Senare denna dag skulle Vovven på planerad Bowenterapi.

Det var hans första behandling och det var även nytt för mig och Mys. Så lite osäkerhet fanns det i luften.

Bowenterapi är att man med tummar och fingrar stimulerar specifika punkter på kroppen, främst genom en slags rullning över muskler och senor. Rullningen startar en vibration genom kroppens vävnader vilket i sin tur leder till förändring. Blod och lymfflöde ökar, muskelspänningar och låsningar i leder släpper.

Med andra ord en kiropraktisk massage som även funkar på människor. Detta hjälper och lindrar Vovvens ledbesvär.

Nu är Vovven hemma och dagen erbjuder inga tuffa tag. Han är slö och får slappa resten av denna dag. Det är bara mys och kel som gäller och det är Vovven värd.

..vi ses..

Det har varit väldigt tyst om den "skånska vargen".

Men idag läste jag en notis i dagstidningen, att

Naturskyddsverket har gjort avslag på ansökan om

att få skjuta vargen. Och det tycker jag är bra.

Dessutom är det svårt att bryta mot avslaget.

För enligt samma notis, gissades det att

vargen numera befinner i Värmland eller Norge.

..vi ses..

Vovven är en 11-årig vän av rasen "det bästa av det mesta".

Men p.g.a hans ålder, lider han emellanåt av led-problem.

Han äter medicin dagligen för att skapa ledvätska och det gör att han i vardagen är en pigg och alert hund med ett  valpigt beteende.

Men ledbesvären kommer att bli värre.

Idag har Vovven ont i sin kropp och han gnyr i sitt lidande. Maktlösheten skär in i min själ och i mitt hjärta.

Det är för tidigt att ta honom till vetrenären. men om hans smärta inte försvunnit i veckoslutet, måste han undersökas. Om det är besvär i lederna brukar medicinen ändå läka det ganska snabbt, men det kan ju hänt något annat med honom. Han kan oxå ha skadat sig.

Vovven är en försynt varelse,som oftast inte gör något väsen av sig, men han hade ändå inte kunnat förmedla var hans smärta sitter.

Jag känner frustation och maktlöshet över situationen och Vovvens hälsotillstånd.

...vi ses..

Det har skrivits mycket om att en eller två vargar befinner sig i

nordostra Skåne. En av vargarna har angripit får i hägn och dödat dem.

Eftersom det drabbar enskilda fårägare ekonomiskt lidande, har diskussionen om att skjuta vargen varit igång. De flesta är för det.

Men inte jag.

Jägare  erbjuder sig att ta hand om problemet, vilket jag tror är enbart egoistiska skäl av skjutglada individer som aldrig mer kanske får möjligheten att ta en varg som trofé.

Staten betalar ut ekonomisk ersättning till fårägare som har  haft djur som blivit  angripna av vargen.

Vargexperter säger att människor inte blir angripna av varg.

Så varför inte bara låta vargen finnas i Skåne. Det finns c;a 250 vargar i hela landet, så det är kanske inte så konstigt att en eller två söker sig så långt söderut för att hitta en partner.

Om människor ändå inte kan acceptera vargens närvaro i Skåne,

söv den och transportera den norrut.

Jag tycker att vargen är alldeles för värdefull för sitt bestånd och ska inte behöva skjutas bara för att den skapat problem för människan. Det finns andra lösningar..vi ses...

Om man som jag har levt i olika lägenheter i städer under en längre tid i sitt liv och inte reflekterat över naturen. Då är det en spännande känsla att bo på landet och komma inpå de vilda djuren som finns i ens omgivning.

Det är ganska vanligt att stöta på djur när vovven och jag är på promenad. Kanske för att den ensamma människan är tyst när hon rör sig. Jag har stött på älg,räv, hjortar och även vildsvin, under våra promenader. Oavsett om det är dag- eller kvällstid.

Varje tillfälle ger en speciell känsla maggropen och jag försöker behålla ögonblicket så länge jag kan. Oftast upptäcker djuret mig snabbt och flyr hastigt in skog eller skyddad mark. Att djuren finns omkring vårt hem, stör mig inte.

 ...men vildsvinen skrämmer mig något.

Deras betar kan fläka upp en nyfiken hund om den kommer för nära.

Hundra meter ifrån huset är ju inte särskillt långt avstånd.

....vi ses.......

Idag är gränsen nådd. Eftersom vi bor nära naturen och Vovven är en hund av frihet, är det inte ovanligt att han ligger och busar i jord, sand, gräs och annat naturunderlag. Den friheten har han, men hygienen blir rejält drabbad efter några månader. En dusch och hundschampoo är ett måste. Är man då som vovve livrädd för detta kan det vara svårt med sin hygien.

Förberedande process är att plocka ut halva inredningen i huset och ersätta detta med handdukar på alla ytor som troligtvis kommer att bli blöta, när han stormar ut ifrån duschen. Lite hundgodis här och där,som belöning, gör processen något lättare.

Det absolut lättaste tillvägagångsättet med Vovvens dusch, upptäckte jag idag.

Mys tog hand om Vovvens hygien och jag tog hand om min blogg.

Sagt och gjort, Vovven är nyduschad och befriad ifrån naturens alla odörer. Han ligger och är väldigt blöt i pälsen....vi ses..