Idag ska jag måla väggar i vår veranda.

Vi vill få fram ett ljust rum och då är verandan,

med alla dess  spröjsade fönster, det bästa valet.

(annars dominerar mörka färger i vårt hem).

Här kommer väggar och tak målas med halvblank vit.

Fondväggen som är kopparfärgad tänker vi behålla.

Vi hoppas på ett lungt och behagligt rum, där vi har

en vacker utsikt och oftast är det där vi äter frukost.

Nu i januari blir det svårt att skilja på ute och inne,

eftersom den här vita vintern aldrig verkar ta slut.

.. vi syns..

Självklart tycker jag som alla andra, att det är en

fruktansvärd situation som uppstått i Haiti.

Självklart tycker jag att alla som har möjlighet

att bidra med ekonomisk hjälp till de drabbade,

ska skänka pengar för att hjälpa till med akutvård,

rehabilitering och uppbyggande av katastrofområdet.

Självklart förstår jag att Haiti behöver hjälp i en

lång tid framöver, och att vi ska tänka på det och

fortsätta med att stötta landet även om ett halvår.

Men vad som jag inte förstår självklart, är alla

blufforganisationer som har uppstått av krisen.

Hur F-n kan någon människa bara tänka tanken,

att med bedrägeri bara girigt försöka sko sig på

andra människors lidande. Hur F-n kan samma

bedragare bara utnyttja andra människors empati,

enbart för egen vinnings skull.

Ha koll på vilka hjälporganisationer ni skänker

pengar till. Det kan vara en skamlig bluff.

..vi ses..

En gång i veckan besöker Mys och Vovven en äldre dam.

Damen är en äldre änka som inte har något socialt liv.

Mys hjälper henne med praktiska vardagsting och att

den äldre kvinnan får en chans att möta någon annan än hemtjänstens personal. Mys gör en beundransvärd insats.

Damen som är gammal och ensam blir oftast nedstämd av

sin situation, utan vänner i livet och med en skröplig kropp.

Hon kommer ingen vart utan Mys hjälp.

Eftersom damen alltid har varit djurvän, lyser hon upp

när Vovven är med i besöket. Vovven har en terapeutisk

positiv inverkan på hennes sinnesstämning och hennes

dag blir värd att leva. Men det tar energi ifrån Vovven.

Här förbereder Vovven sig inför det terapeutiska mötet.

Det gäller att vara pigg och utvilad, om man ska göra

bra ifrån sig. Då kanske man får en leverpastejmacka

som belöning.

..vi ses..

En minnesstund hölls och arbetsplatsen omfamnades

av sorg. Vi minns en medarbetare som lämnade livet.

Vi tänker på hennes familj och hur lätt livet kan försvinna.

Stämningen ligger tung, fylld av sorg, över dagens arbete.

Just nu är det lite komplicerat att  ta sig till jobbet. Jag går upp

kl. 5 på morgonen, tar en buss till stan.

I stan väntar jag i en halvtimme på nästa buss som tar mig

till jobbet. Det känns inte särskilt upplyftande.

Men idag hade Radio Kristianstad sändning ifrån stan. Vid alla bussarna stod en uppbyggd studio i ett partytält. Påpälsade

radioreportrar stod och småhuttrade med sina mikrofoner och musik hördes. Det gjordes radioprogram på plats. Det var ganska mysigt, med en kopp kaffe stå och lyssna på lokalradions sändning,

i väntan på min buss.

..vi ses..

Igår kväll kom Snusan på besök.

Vi och Vovven tog en promenad i mörkret.

 Ifrån skogen hördes det mäktiga vrölanden. Jag tror

minsann att Snusan blev rädd, för det var väldigt

svårt att övertyga henne att det enbart var

brunstiga hjortar som rörde sig i naturen.

..vi ses..

Idag tänder jag ljus.

För en vecka sedan, insjuknade en kvinnlig kollega.

Hon var en vältränad renlevnadsmänniska, som skulle 

fylla femtio år i år. Hon drabbades av en mycket sällsynt sjukdom som kallas T.T.P Det är en sjukdom som slår ut njurarna,

blodet och immunförsvaret på mycket kort tid.

Idag kl 15.00 , dog hon på Lunds Lasarett.

En make har förlorat sin fru, två döttrar har mist sin mor.

Det är med sorg och ofattbarhet jag skriver detta. Ingen

vet hur länge livet varar och en del liv rycks ifrån

helt oföberett och utan förklaring. det finns heller

aldrig någon rättvis förklaring till varför alla inte

får leva sin livslängd fullt ut. Det finns även de som

lever på övertid och kanske har velat dö i många år,

men att deras fysik inte har tillåtit de människor

att dö värdigt, utan livet har fortsatt som en

plågsam isolation för människan.

Jag tillägnar min tanke till hennes familj.

 Vi tittade ut över ängarna, jag och Vovven.

Vi är själva idag och bilen är på reperation.

Det gör tillvaron  lite begränsad och lite isolerad.

Efter några telefonsamtal var det inget som

behövdes göras ute på landet och vi var sysslolösa.

Både jag och Vovven behövde miljöombyte. Eftersom Vovven

är en hund som lätt anpassar sig efter situationen, tog vi

helt enkelt bussen till stan, för att få lite nya intryck och

att Vovven kunde vädra och nosa dofter ifrån andra hundar.

Det var bara att gå till busshållplatsen och vänta.

Bussen kom och vi kom till stan.

Transporten är inga problem för Vovven. Han sätter sig på sin 

plats och tittar ut genom fönstret, som vilken annan resenär.

Vi kikade lite på stan och Vovven nosade bland dofter.

Jag tog en kopp kaffe och vi delade på en kanelbulle.

Vi var nöjda med stadsbesöket och tog bussen hem.

Vardagsnöjen behöver inte alltid vara så stora, utan även

de små nöjena kan göra intryck på hund och människa.

..vi ses..