Den Internationella nalledagen (Teddy Bear Day) firas på

Theodore Roosevelts födelsedag den 27:e oktober varje år.

Nallebjörn eller teddybjörn är en typ av kramdjur, en leksaksbjörn

i tyg eller annat mjukt material med stoppning. Teddybjörnen

sägs ha fått sitt namn från Theodore Roosevelt som i samband med

en jakt blev erbjuden att döda en infångad björnunge, men vägrade.

Den mest berömda tillverkaren av teddybjörnar är Steiff.  

Källa : Wikepedia

http://www.youtube.com/watch?v=GwMXz-tpWec  

Jag hade ingen aning om att min gamla tygnalle hade en egen årligt

återkommande dag, men man lär sig nya saker så länge man lever.

Tänk så många barn som har tröstats och kunnat somna i trygghet

p.g.a sin nalle. Tänk så många barn som har delgett sina vardagliga

bekymmer till sin nalle och kunna ha den som ett tyst "bollplank"

för att lösa dessa bekymmer. Tänk så många barn som har haft sin

nalle som en låtsaskompis och bästa eller enda vän. Tänk så många 

olika spännande och fantasifyllda lekar som har uppstått p.g.a och

omkring barnets nalle. Tänk vilken emotionell lärdom nallen har

delgett barnet i sin uppväxt och mognad. Tänk att nallen passar lika

bra till tjejer som till killar. Det är få leksaker som lyckas uppnå den

kvalitetskänsla som nallen faktiskt ger i ens barndom.

Så om man tänker efter, så är kanske nallen ändå värd sin uppskattning.

..vi ses..

Den här satt på min framruta på bilen,

en dag när jag skulle köra hem ifrån mitt jobb.

Det är riktigt frusterande med P-böter, det vet alla.

Jag kan stå ut med att man bötfälls för att man gör fel.

Men det känns ännu mer frusterande att få böter för

att det inte finns några legala p-platser tillgängliga, de

har tagit slut för att andra har hunnit före med sin bil.

Jag skulle vilja använda kollektivtrafik till och från

mitt arbete, men där jag bor funkar det inte fullt ut.

Jag hade fått gå upp väldigt tidigt för att hinna med

 och jag hade fått vänta i c:a 45 minuter för att nästa

byte inte går tidigare. Hemresan hade oxå blivit sen.

Därför kör jag min bil till stationen och därifrån åker

jag kollektivt resten av resan till och från mitt jobb.

Denna trista p-lapp fick jag på den närmsta lediga

parkeringsplats  från stationen, den här dagen.

10 minuters promenad i stress från stationen, för att

hinna med det kollektiva alternativet vid stationen.

Vid ett sådant tillfälle tänker man inte särskilt mycket

på att det dessutom är datumbaserade parkeringar.

Du tar helt enkelt den parkering som är ledig för att

hinna med kollektivtrafiken till jobbet. 600kr är priset.

När jag väl kommit hem är det inte någon svårighet

med parkeringsplatser utan kluriga trafikregler .

Jag tar helt enkelt den här..vi ses..

Vill bara påpeka att det är höst på landsbygden.

Det är kyligt utomhus och vedpannan värmer på.

Det rasslar och springs längs med ytterväggarna.

Frusna och hungriga vill de komma in i stugvärmen.

I höstdunklet gömmer de sig i det mörkaste vrå.

De gnagar och tuggar sig in i huset, genom dolda hål.

Nej, det är inte någon pre-halloween, som jag talar om.

Snarare en rejäl invasion av fyrbenta gnagare. Möss.

Minst en fångar vi om dagen, ibland fler. Det har blivit 40 hittills.

Men de är fortfarande begränsade bakom köksskåpet och har inte 

lyckats komma in i vårt bohag ännu. Det är enbart en tidsfråga.

Men det är lätt att drömma mardrömmar om dessa ihärdiga gnagare.

..vi ses..

I somras var jag och Mys på en hel del festivaler. Det är roligt, för

man träffar många olika sköna människor. Nya vänner möts och

kontakter knyts. En del träffar man kanske inte mer, men stunden

 var givande då, andra kan bli varaktiga vänner eller bra kontakter

i framtiden.

På Heal the World festival i Höör, mötte vi Dembo som trummar på

djembe. En cool kille med ett ursprung ifrån Gambia och med en soft

attityd utåt.

Nu hade han en djembe-uppvisning här i Skåne och det var klart kul

 att ses igen. Mys tog chansen att lära sig att spela lite på en afrikansk

trumma. Det är ju inte var dag som vi har besök av en djembe-lirare.

Det blev en god middag och ett mysigt umgänge i vårt hem, innan

Dembo for iväg till nästa scen. Men det var iallafall kul att träffas igen.

Här kommer en skön låt ifrån hans senaste platta. Just enjoy it.

http://www.youtube.com/watch?v=uxZjq_SHhw8

Kvällen avslutades med frasen

ALMA KAJRO SAMMBALA LIJA

TAMLA DEMBO LABARIK.

Sug på den ni, om ni inte kan Mandinka.

..vi ses..

   På en liten ort är det alltid svårt att få

människor att agera. Alla känner alla och det är inte alltid lätt att

offentligt stå för sina åsikter. Så tror jag att det var på Stortorget

i Hässleholm i kväll. Det kan också bero på dåligt väder, men jag

tror faktiskt inte att den ursäkten gäller. Utan det är nog ett känsligt

ämne, att öppet vara mot rasism i ett litet samhälle som dessutom

har ett starkt fäste för rasistiska partier.

Nä, majoriteten vågar nog helt enkelt inte sticka ut. De vet inte alltid

vem som är vän eller fiende på barnens dagis, på jobbet och bland

bekanta i samhället. Vardagen kan bli obekväm om du råkar hamna

i lokalpressen för att du har stått för en åsikt offentligt.

Men jag tror ju ändå optimistiskt att många av ortens befolkning

faktiskt är mot den rasistiska utvecklingen som sker omkring oss.

Jag beundrar alla de som faktiskt gav sig ut i regnet för att stå för

sin åsikt och att de som var på Stortorget faktiskt är emot rasism.

De här två modiga ungdomarna vågar iallafall visa sitt budskap.

Det är ju dessutom ett vackert budskap på deras banderoll.

..vi ses..

När jag var en liten grabb, var den blå-gula fanan vacker där

den svajade i vinden högt upp i flaggstångens topp.

Den symboliserade ett vänligt sinnat land med trygghet,

yttrandefrihet och neutralitet. Den var även en symbol för

mitt ursprung.

Tiden gick och flaggan solkades ner av skinheads och

nynazister som använde den som en symbol för sina åsikter

och ändamål. Idag har den blivit så skitig att den endast

glänser i få idrottsliga sammanhang. Det blir nog svårt att

få den ren igen , efter ytterligare fyra år i skiten.

Jag bytte flagg, till den skånska fanan som också står för

mitt ursprung. Jag har fortfarande den skånska flaggan

hissad högt i topp, trots att Sverigedemokraterna har

majoritet i många av de skånska orterna. Och jag är stolt

över mig själv, att jag inte tillhör den grupp som stödjer

dem. Jag har insett att skånes närhet till kontinenten ger

ett spännande tillskott med ett kulturellt mångfald som

tar oss från ett forntidstänkande till en öppnare syn mot

den framtida världen. Det finns mycket positivt att lära av

olika möten och av olika världsmänniskor. Den skånska

rasismen är enbart en negativ motpol till global utveckling.

Jag är en skåning som är mot rasism och ingen kan skita

ner mitt ursprung eller den flagga som symboliserar det.

Vid ett annat tillfälle som barn, var jag, min bror och en söt liten tjej representanter för Sverige i ett internationellt folkdans arragemang.

Jag förstod inte vidden av vår roll,men jag var en stolt representant

fast jag visste att jag skulle bli hånad och retad p.g.a min klädsel, så

fort jag återvände till mitt kvarter bland de svenska ungarna.

Idag har även den här svenska folkdräkten solkats ner som en

skam för Sverige, genom att Jimmie Åkesson gjorde den till ett

uselt PR-spektakel när han skulle träda in i vår riksdag. 

Om jag inte redan hade förstått det förtäckta bakom hans

åsikter, hade jag tolkat han som en icke trovärdig pajas.

Armani eller folkdräkt, han måste ju ända känna sig mer ledig

och bekvämt klädd i den gamla nazi-uniformen som hans parti

använde i början för att visa deras ståndpunkt. Det hade iallafall

varit ärligare mot de som blivit lurade av hans klädsel.

..vi ses..

Det känns ganska konstigt att gå och titta i affärer nu. I början på

oktober startar skyltningen inför Halloween. Även julskyltningen

börjar komma igång. Dödskallar skyltas med jultomtarna, Äckliga håriga spindlar och vampyrtänder ligger bland julgransglitter och

röda kulor. Det är lätt att bli förvirrad i tid och rum. Är det oktober

eller advent eller möjligen Trick or Treat? Traditionerna blir lätt

utvattnade i butikers kamp om att få sälja flest av helgattiraljerna.

Men flexibel som jag är, hakar jag genast på. För jag vet att många

hatar att köpa julklappar mitt i den hetsiga julrushen och föredrar

att vara ute i god tid. Därför kommer ett tips om vad jag önskar mig

i julklapp i år. Detta gör jag inte för att min julkänsla eventuellt

skulle ha börjat i oktober, utan snarare för att vara hygglig mot de

som vill vara ute i god tid med julhandlandet. Här är min önskan.

Jag hade blivit väldigt glad över julklappen

och jag lovar att den inte bytes bort i mellandagsrean.

..vi ses..

Det är med vemod jag inser att sommarperioden verkligen är över.

Hela den här helgen går åt till att ställa undan allt som ska

vinterförvaras.

Enbart att montera ner Sandfield Beach tar sin tid. Poolen är tömd

sedan några veckor, men alla palmer och trädgårdsmöbler ska

plockas in ifrån poolområdet. Den ser ju inte lika badvänlig ut när

alla prylarna är bortplockade, snarare återfår platsen sin form som

en gammal gödselstack.

Vi har ju även alla de olika fikaplatserna som står i våra andra trädgårdar. Allt ska in inför köldsäsongen. Det är mycket jobb att plocka in  detta och som inte är lika roligt att hålla på med som när sommarsäsongen börjar och allt växer fram för härliga sociala stunder i gröngräset.

Det blir tomt och kalt i höstträdgårdarna.

Att hösten har återkommit är det ingen tvivel om. Nu kommer den tid då det gäller att se till så att pannan håller sig het glödande och fungerande. Det är en viss teknik att elda med en gammal vedpanna. Det ger en skön värme, men skapar oxå stundtals ångest när det kan sippra in lite rök i huset. Oftast då kanske vid en tid som är sovtid och inte tid för kontroll av pannan, så att den verkligen fungerar som den ska när man ska sova.

Även mössen skyr hösten och gör allt för att få det lite varmare. De springer i väggarna för att hitta en plats att överleva vintern på. Och de är många. Sedan två, tre dagar tillbaka har någon mus lyckats finna en väg in till vårt skåp med diskhon, men har inte lyckats komma hela vägen in i vårt kök. Skåpluckorna har stoppat intrånget, men han har ju dragit med sig sina kompisar in under diskhon. I nuläget har vi fångat ett tiotal möss och inte listat ut var de kommit in någonstans ifrån. Det finns inget annat sätt att bli av med dem, än att ihärdigt fånga in dem efterhand och hoppas att de inte hinner tränga in helt i huset.

Så kan hösten se ut på landet, inte lika charmigt som på våren och sommaren, men det går ändå att leva så här. Hellre det än en dyr trång lägenhet, där du hör allt vad grannarna gör oavsett om de bråkar eller älskar. Om jag hör dem, hör de också mig...vi ses..