Så här vacker kan en höstdag se ut på landet

och så här mörkt är det i glesbygden

klockan 17.00 vintertid.

En ganska deprimerande syn i några månader framåt.

....ett djupt mörker...vi ses..

Det är en av två frågor som har följt mig i mitt vuxna liv. Den andra frågan har varit varför jag inte har körkort. Om du svarar ja på första frågan och inte ens behöver tänka på att få den andra frågan, då är du "normal" i vuxenlivet.

I de flesta sociala tillfällen har jag blivit ifrågasatt varför jag både saknar barn och körkort. Jag behövde inte körkort under en lång tid i mitt liv, men kände mig ändå inte isolerad eller begränsad av det. Jag har ju kommit jorden runt. Det finns andra sätt att transportera sig på än att köra bil. Jag har haft körkort sedan några år tillbaka, så jag blir inte ifrågasatt om det längre.

Däremot är det fortfarande konstigt för många människor, att jag inte är pappa till någon, trots att jag är över femtio år. Kan du inte få barn ? Har du tänkt adoptera? Tycker du inte om barn? O.s.v...Det kan finnas andra omständigheter som gör att en del vuxna inte har barn. Och jag förstår inte varför alla måste avla en avkomma, för att kunna betraktas som "normal vuxen". Det är inte alltid så att tanken uppstår i en relation, och ibland kan ju relationen ta slut innan frågan ens har tagits upp. Så visst kan det finnas många omständigheter. Är man i

50-års åldern funderar man kanske på hur man ska orka med en tonåring när man själv har varit i pension i några år.

Till alla ifrågasättande föräldrar som har svårt för att acceptera att alla vuxna inte går i samma spår. Det finns en parallell-utveckling i livet som kan vara lika berikande på ett helt annat sätt, men ändå "normalt".

Djupdykning ..vi ses...