När jag gick hem ifrån jobbet, gick jag förbi två ambulansfordon vid en trappuppgång.

Jag reflekterade över att någon eller några stackare hade råkat ut för en olycka.

Jag såg inte vad som hade hänt, men jag tänkte att här är det en eller flera som är skadade, lidande eller kanske rentutav döende. Ambulanspersonal var på plats, de hade säkert bra koll på situationen, så min hjälp behövs ej. Jag gick vidare.

Vad jag mer hann iakta, var att c:a 20-tal människor bara stod stilla och betraktade nyfiket någon eller någras olyckliga tragik.

Det är en absurd känsla, att många människor inte har känslan att vad de ser är kanske en skadad människas smärta och lidande. Det är ju inte en action-rulle baserat på ett manus.

Har dessa människor inte mer händelser i sitt liv än att de måste gotta sig i att se så mycket som möjligt av den hemska situation som uppspelas framför dem. Hur reagerar dessa nyfikna om de skulle känna igen den skadade eller den döende. Tänk om det är en vän, kollega eller en syster som ligger där. Det är oftast allvarligt om ambulansen är på plats.

Om någon i min omgivning råkar ut för en olycka och behöver ambulanshjälp. Då vill jag givetvis veta det oavsett hur tragiskt läget är. Men jag vill få informationen via sjukvården och inte via någon nyfiken som stod och spanade lystet när det hade hänt.

....Vi ses...