Igår kväll kom Snusan på besök.

Vi och Vovven tog en promenad i mörkret.

 Ifrån skogen hördes det mäktiga vrölanden. Jag tror

minsann att Snusan blev rädd, för det var väldigt

svårt att övertyga henne att det enbart var

brunstiga hjortar som rörde sig i naturen.

..vi ses..

Idag tänder jag ljus.

För en vecka sedan, insjuknade en kvinnlig kollega.

Hon var en vältränad renlevnadsmänniska, som skulle 

fylla femtio år i år. Hon drabbades av en mycket sällsynt sjukdom som kallas T.T.P Det är en sjukdom som slår ut njurarna,

blodet och immunförsvaret på mycket kort tid.

Idag kl 15.00 , dog hon på Lunds Lasarett.

En make har förlorat sin fru, två döttrar har mist sin mor.

Det är med sorg och ofattbarhet jag skriver detta. Ingen

vet hur länge livet varar och en del liv rycks ifrån

helt oföberett och utan förklaring. det finns heller

aldrig någon rättvis förklaring till varför alla inte

får leva sin livslängd fullt ut. Det finns även de som

lever på övertid och kanske har velat dö i många år,

men att deras fysik inte har tillåtit de människor

att dö värdigt, utan livet har fortsatt som en

plågsam isolation för människan.

Jag tillägnar min tanke till hennes familj.

 Vi tittade ut över ängarna, jag och Vovven.

Vi är själva idag och bilen är på reperation.

Det gör tillvaron  lite begränsad och lite isolerad.

Efter några telefonsamtal var det inget som

behövdes göras ute på landet och vi var sysslolösa.

Både jag och Vovven behövde miljöombyte. Eftersom Vovven

är en hund som lätt anpassar sig efter situationen, tog vi

helt enkelt bussen till stan, för att få lite nya intryck och

att Vovven kunde vädra och nosa dofter ifrån andra hundar.

Det var bara att gå till busshållplatsen och vänta.

Bussen kom och vi kom till stan.

Transporten är inga problem för Vovven. Han sätter sig på sin 

plats och tittar ut genom fönstret, som vilken annan resenär.

Vi kikade lite på stan och Vovven nosade bland dofter.

Jag tog en kopp kaffe och vi delade på en kanelbulle.

Vi var nöjda med stadsbesöket och tog bussen hem.

Vardagsnöjen behöver inte alltid vara så stora, utan även

de små nöjena kan göra intryck på hund och människa.

..vi ses..

Det är lite otäckt när man går ut en runda med Vovven.

Det är mörkt och naturen ligger nära. Och i området finns det vildsvin. Innan idag, när det började bli skymning, såg jag själv tre stycken vuxna vildsvin c:a femtio meter ifrån mig.

Om jag då är ute i mörkret och hör ett gevärsskott på nära håll, då är det riktigt otäckt. En skjutglad tjuvjägare vill jag inte stöta på i mörkret. Rundan blev inte så lång som Vovven hade förväntat sig. Snarare tog vi oss hem så fort vi kunde.

När jag kommer till gården, ser jag ett blått sken ifrån en ficklampa som sveper runt över grannens åker. Jag pratar om femtio meter ifrån vårt hem. Jägaren letar troligtvis efter ett fällt vildsvin. Men hur tolkas mina och Vovvens siluetter av jägaren i mörkret. Är vi ett lätt byte eller går det att urskilja att det är en människa och en hund.

Eftersom jag vet att grannen inte har anlitat någon vildsvinsjägare just nu, förmodar jag att det var en tjuvskytt. Och jag som trodde att det inte händer något på landsbygden.

Men här är rena rama vilda västern.

..vi ses i skottlinjen..

Tungsinnet smyger sig sakta över mig i samma takt som snön faller. Det är inte en dag som känns särskild rolig.

Jag har en vän som just nu är besviken över sin kärlek. Det har hänt lite olika saker som troligen leder till avbrott mellan dem. Jag blir ledsen över den frustation och det psykiska lidande som det ger min vän.

Jag är inte heller säker på att jag räcker till i min egen relation. Det är inte alltid lätt att veta om man är älskad.

Och det gör ont i mig, att vara oviss om det.

Vovven tittar frusterat på mig. Han tycker säkert att det är tråkigt idag, och vill bara komma ut i snön. Men jag har inte förmått mig till det ännu. Han kommer att få sin tur.

Men jag vill ha ut mer av dagen, fast jag vet inte vad.

Min bil måste repareras och en kompis ska hjälpa mig.

Det är ovisst när, jag får inga klara besked. Reperationen tar tid och tiden tickar iväg. När det väl sker, är det säkert kostsamt och långvarigt. Jag blir begränsat rörlig ute på landsbygden och har svårare att ta mig till och från jobbet.

Så varför skulle den här dagen bjuda på något kul?

..vi ses..

De tio budorden.

tolkade av barn i åldern 6-9år

§1.

Du skall icke stjäla från de fattiga om de ser det.

§2.

Du skall inte mata spädbarn med

lök, för det har jag provat.

§3.

Du skall bara slå någon om du absolut måste.

§4.

  Du skall inte baktvätta någon

bakom deras ryggmärg.

§5.

Du skall vara så snäll som du kan och

annars kan du göra vad du vill. 

§6.

Du skall lyssna på din mamma vad hon än säger

och vilket tonfall hon än använder.

§7.

Du skall bevara dig väl.

§8.

Om någon slår dig skall du bara

vända den döva kinden till.

§9.

Du skall älska Gud hur mycket som helst,

fast det är svårt och han inte visar sig

trots att man ropar "kom fram".

§10.

Du skall inte begära saker av din hustru.

Och så sjunger man på Mors dag,

annars blir det ett herrans liv.

..vi ses.

När man måste vara klädd så här för att klara kylan.

Då är det lätt att längta till våren.

..vi ses..

Jag blev nyfiken på min närmsta framtid.

Tänkte att jag kunde få hjälp av tarot-korten.

Men jag har fortfarande ingen aning.

..vi ses..