Jag stod ute i glesbygden och insåg att jag inte hade

 någon bensin på Volvon. Det var slarvigt av mig att

inte ha kollat bensinmätaren och nu var den tom.

Landsbygden är för mig frihet och inte isolering. Jag

 ska kunna åka därifrån om jag vill. Det var bara

att ta reservdunken och gå upp till busshållplatsen.

Jag hade tur och jag hann med bussen in till

 närmsta bensinmack inne i samhället.Medan

jag tankade min dunk, tänkte jag att jag får

stå i en timme med dunken och invänta nästa

buss som kunde ta mig tillbaka till gården.

Men vid macken stod bussen som jag kom med.

Den väntade på mig.

  -: tusen tack, sa jag till busschaffisen.

  -: inga problem och hemresan bjuder jag på, svarade han.

Vad glad jag blir när okända människor

hjälper en utan någon vinst-tanke.

Jag var hemma igen och Mys undrade om

jag missade bussen, så snabbt gick det.

..vi ses..