I morse vaknade jag med ett ryck och känslan av att jag hade försovit mig. Trött och yrvaken, blickade jag ut i mörkret för att försöka se vad klockan var. Jag insåg att det var strömavbrott i hela bygden. Jag måste ju veta vad tiden stod på, så jag vacklade genom de mörka rummen. Jag var vaken en timme för tidigt och jag vågar inte somna om utan väckarklocka.

Det händer ibland på landet att det blir strömavbrott, så situationen var inte ny. Det var bara till att tända upp stearinljusen och få igång gasolvärmen. Men det störde mig att jag skulle missa mitt morgonkaffe. Okey, jag tar ficklampan och går en tur med Vovven. Han hade inte visat något tecken på att han behövde gå ut så tidigt. Vilken jävla start på dagen, tänkte jag. Inget kaffe och en totalt sovande hund som motstidigt reser sig upp för en alldeles för tidig morgonpromenad.

Vi gick iväg i ljusens sken och ifrån en sovandes Mys. Hon hade nog ingen aning om att det inte fanns någon ström i huset. Men jag hade fel. Mys hade plockat fram vår batteridrivna radio innan hon gick och lade sig igen. God tanke att jag iallafall skulle kunna lyssna på musik i mörkret. Hon är en underbar kvinna.

Jag, Vovven och strömmen kom tillbaka. Jag hade möjlighet att brygga mitt morgonkaffe.

Det var ju faktiskt ganska mysigt med lite lugn musik ifrån radion och skenet ifrån våra glaslyktor. Jag släckte ned elbelysningen och njöt till fullo av min frukost, tills det var dax att köra till jobbet. En skön start på dagen...vi ses...