Trots det virvlande snöovädret, med drivsnö, halka, dålig sikt och

 klass 1-varning, gav vi oss iväg till staden. Vi skulle på konsert och

lyssna på Ale Möllers Band.

Bandet består av en skåning, Ale själv. Trummisen är mexikan

 och sångaren kommer ifrån Senegal. Canadensaren står för basfiolen. En grekisk sångerska och en värmländsk speleman   kompletterade.

Med denna kombinationen blir det världsmusik på hög nivå.

Olika kulturella inslag blandas med nordisk folkmusik och mycket olika instrument används. Det mest ovanliga var en vägpinne, ombyggd till något som liknade en sälgflöjt.   

  Det lät fantastiskt.

 En riktigt häftig kombination att se och lyssna på.

Bandet rekommenderas.

Det var en kul och underhållande kväll.

 http://www.youtube.com/watch?v=iI6-RP6lknM

..vi hörs..

Eftersom Mys och jag har olika arbetstider, är det oftast inga problem med Vovvens behov av att inte behöva vara ensam under hela dagen medan vi jobbar.

Fem timmar fixar han utan att behöva gå med benen i kors eller att han behöver knipa ihop. Men ibland strular det till sig så att planeringen inte funkar. Då krävs nya lösningar.

Därför besökte Vovven mitt jobb i eftermiddags. Det var väl nästan som ett studie-besök eller en praktikdag.

Vovven fick gå runt och titta, men inte göra något. Han gick runt och nosade på mina medarbetare. Och när han tröttnade på det, gick han och lade sig vid mina fötter.

Jag tror att han upplevde mitt jobb som väldigt tråkig, men att människorna var snälla och gav sig tid att klappa honom.

Och jag tror faktisk inte att han vill följa med i morgon.

..vi ses..