Livets resa är lång.

Om man startar i en lägenhet på Nydala i Malmö.( Där uppväxten är bland kriminella och sprut-narkomaner som överdoserar i källaren ). Och har priviliegiet att få uppleva vår värld genom att passera från Sverige österut och runda globen några gånger innan man stationerar sig i Skåne. Då är det väldigt skönt att landa på denna idyll, även om det är en becksvart omgivning klockan sjutton en vinterdag. Här bor vi, Jag, Mys & Vovven.

Det var lite ytskikt...vi ses..

Igår såg jag en engelsk version av Henning Mankells Brandvägg. Eftersom jag har läst Wallander-böckerna var det givetvis intressant med en engelsk film tolkning. Filmen handlade om globala hackers som skulle passera genom världens stora bankers datorsystem. Då började jag tänka på vilken sårbar värld vi lever i och hur lättexponerade vi som privatpersoner är. Jag vet t.ex inte vem som läser detta, förhoppningsvis någon jag även känner. Det är både skrämmande och kittlande tanke. Det är möjligen lite cyberprostitution och en förhoppning att man är viktig som människa, för att vi syns i världen. Men vilka spår lämnar vi efter oss? Att lille Kalle på det fotograferade barndopet även gör reklam för något giftigt vällingpreparat i asien? Att sommarklädda Lisa, som är fyra år, betraktas lystet av en hollänsk pedofil som hittade fotot på nätet? Visst det är kul att chatta på nätet, att  vara online och direkt veta vad kompisarna gör.Men vad gör dom?

På Facebook går de och tar en kopp kaffe, dricker ett glas vin,tvättar, lagar söndagsstek eller sitter på jobbet. Coola upplagda bilder och mest polare på profilen vinner.

Du  kan oxå  odla dina Famvillegrödor eller vara cyber-kriminell med Mafia wars.

När jag var en hormonstinnad tonåring och skulle bygga upp mitt sociala kontaktnät, fick jag gå till antingen till fiket eller korvkiosken. det var där de andra hängde. Även brudarna om jag hade tur. Men eftersom jag är bekväm och inte vill frysa utanför ett hak,så gillar jag ändå utvecklingen om den kombineras med fysiska möten med min omgivning.

Än är vi inte uppe på ytan. Vi ses......

Självklart vill jag att alla kvinnor ska få bevara sina bröst och inte behöva stympa dem för att häva en sjukdom. Det gör att jag stödjer Rosa bandet-insamlingen. Samtidigt vet jag inte om cancerforskningen är baserad på tester av djur. Något som jag tar avstånd till helt och hållet. Jag vet att jämbördiga resultat kan visas genom att testa på cellodlingar. jag vet oxå att flertalet sponsorer kräver djurtestresultat för att det är etablerat i forskning, kanske för att de inte känner till cellodlingstester.

Jag startar djupt och tar mig till ytan.  Vi ses ....

Ja då var man här. Eftersom jag har sett många platser i mitt liv, är det kanske inte så konstigt att jag även blir nyfiken på hur det är att vara på en blogg. vi får väl se om jag tycker att det är spännande.